15 feb Så fick det bli…

För de som inte känner mig blir säkert förvånade och tycker att jag är väldigt impulsiv… Det är tvära kast och snabbt går det! Men det är en känsla man får, något som berör, oftast något som min tanke inte snuddat vid tidigare. Jo, jag är en igångsättare! Har svårt att avsluta saker och målar upp bilder på hur det kan bli när det är färdigt… jag bara är sån!

Livet för oss i olika riktningar och ibland blir det bra och någon gång blir det mindre bra. Det gemensamma för allt är att jag är nyfiken, otålig och envis… på gott och ont för min omgivning.

Jag hade bestämt mig, båten skulle jag ha!

Jag har alltid varit väldigt konsekvent i vissa saker och tror fullt och fast på långvariga affärsrelationer. Har alltid haft samma försäkringsbolag, samma bank och handlar alltid med samma företag så länge de sköter sitt åtagande. Jag ringer banken!

Helgen var över, hade fortfarande semester och ringde banken för att boka ett möte. Körde upp från Malmö till banken i Vessigebro och presenterade min idé. Visade en kalkyl och förklarade hur jag tänkte mig upplägget! Min bankman lyssnade, tyckte det lät spännande och ville givetvis hjälpa till att förverkliga min dröm.

Nu kommer vi till det knepiga… Pengarna jag fick låna visste jag inte skulle räcka fullt ut, då jag behöver uppgradera båten en del. Nu var jag tvungen att förhandla lite med säljaren för att få affären i hamn…

Ringde ägaren samma eftermiddag och lämnade ett bud… skulle han ta det? Det var olidligt… han skulle höra av sig om någon dag… NÅGON DAG!!!??? Jag satt i stugan med telefonen i handen hela tiden, var rent odräglig… Varför ringer han inte… VARFÖR RINGER HAN INTE FÖR!!! VARFÖR??? Åt inte, drack inte, bara satt där med telefonen i handen… Detta var viktigt för mig!

På förmiddagen den tredje dagen fick jag mitt samtal jag väntat på!

INDIGO var i hamn –Känslan var obeskrivlig!

Nu började det falla på plats!