18 feb Sista biten hem!

Vi lägger ut för att ta Indigo hem den sista biten. Vi hade seglat sträckan tidigare, men då i helt andra vindförhållanden än nu. Vindstilla och spegelblankt med dyningar som knappt går att urskilja. Stänger igen luckorna och hutchen till kabyssen, ljudet från motorn tystnar och man hör bara fören som bryter vattenlinjen. Jag ställer mig på peken i fören och känner solen i ryggen, vi rundar Kullen och ser två tummlare gå upp styrbords sida. Helt oslagbart!

Äter och vilar i omgångar. Alltid en av oss två som håller vakt föröver. Autopiloten korrigerar kursen och vi håller stadiga 5 knop. Vi börjar närma oss slutmålet. Den välbekanta kustlinjen som man varit på hela sin uppväxt, landmärken som syns tydligt i eftermiddags solen. Smörkull, Lantmännens silo och vindkraftverken vid hamninloppet. Vi närmar oss, passerar Marsten och ser Skrea Strand – En härlig syn, för nu börjar ett nytt kapitel. Detta var sista dagen på semestern, men samtidigt första dagen för min nya livstil.

Vi hade tidigare haft kontakt med Tom under dagen och han visste vi var på väg in, det hade spridit sig, ryktet gick, inte ofta det kommer ny båt till klubben och det var en del nyfiket båtfolk som tagit sig ner till hamnen för att bevittna ankomsten. En tidigare arbetskamrat stod på piren och tog bilder när vi glider in i hamnen – tack Benny!

Två kvällar tidigare fick jag löst en tillfällig båtplats i hamnen, då båten som legat där blivit såld. Nu skulle man lägga till i strömmande vatten, lite svårare då båten är långkölad, nästan som ett segel under vattenlinjen. Ovan vid motorreglagen och hur rodret beter sig gjorde detta till en utmaning. Kom in lite snabbt, men jag fick hjälp med att plocka in fören. Nu var INDIGO hemma!

Efter en del trixande med tampar och fendrar, låg hon vid kaj. Den Gamle Dansken som alltid finns i båten kom fram och det blev en liten värmare. Totalt var det tolv personer på båten och alla fick plats utan problem. Tyvärr hade Rikard bråttom iväg och jag fick inte möjlighet att tacka honom tillräckligt där och då, men han vet hur tacksam jag är för hans hjälp. Hade själv lite bråttom, nu stod bilen i skåneland, hunden skulle hämtas och det var jobbedag i morgon… fick lift ut till stationen, tog tåget ner till Malmö, övernattade i stugan för att sedan åka upp till Falkenberg igen.

Nu börjar hamnlivet…