30 jul Nu får jag skärpa mig…

Nu har jag snart inte några undanflykter kvar, i morgon beställer jag ett nytt batteri till den bärbara datorn. Jag trodde i min enfald att jag skulle hinna skriva inlägg på jobbet innan jag började jobba, men så blev det inte, tyvärr. Båtlivet och boendet i hamnen upptar i stort sätt all ledig tid.

Det har blivit långt mellan gångerna den senaste tiden, men det har hänt en hel del. Mycket vatten under broarna som man brukar säga. Arbeta några veckor nu, efter tre veckors semester och fick lust att återuppta skrivandet.

Premiärresan gick till Anholt, jag hade bestämt mig, jag skulle iväg! Dagen innan hade jag förberett mig genom att stuva undan alla lösa grejer i båten, bunkrat upp med mat, vatten och förnödenheter. Allt kändes bra, tänkte inte så mycket på vädret, det var ju bara 34 mil… Lade ut tidigt, tänkte frukost kan jag fixa på vägen… Aj aj aj… Tänk vad man kan missta sig… skulle nog kollat prognoserna för vädret tänkte jag när jag passerade hamninloppet… ja, det gick en del vågor, men det lägger sig nog!

Ack vad fel jag hade, vinden ökade och vågorna blev bara större och större, vinden tog i, men det blir nog bättre lite längre ut. Storen var uppe, reva segel har jag aldrig gjort, så det fick jag leva med… fick in rullen efter lite besvär, men vinden bara ökade och ökade. Detta blev en premiärtur utan dess like. Så här i efterhand, ska jag vara glad att jag kom helskinnad fram… men något vingklippt!

Jag tar mina misstag i kronologisk ordning, så får ni en inblick hur det kan vara en dag på havet… För det första, kolla väderleksprognosen, segla inte i dåligt väder om du absolut inte måste, men väl i skiten, skalka luckorna och reva i tid.
Vågorna gick höga och en något öppen förpikslucka tar in vatten om den inte är stängd, jag lovar, jag vet! Efter någon timmas kryssning hörde jag ett ljud som inte kändes behagligt innefrån båten… ett skvalpande ljud som bara blev högre och högre. Tog mig ner i hytten och öppnade dörren till toaletten… Trodde jag stängt ventilen till handfatet ordentligt, men vattnet bara forsade från avloppet när man låg så hårt på bogen. På knä låg jag och öste skopa efter skopa ner i toaletten, samtidigt som jag pumpade ut vatten… rätt som det är lättar jag från golvet och dunkar i taket, dråsar ner på durken och jag blir helt omtöcknad, vilken våg!. Blir illamående och faktiskt lite rädd. Det här är inte bra, han jag tänka! Kravlar akterut, skär mig på glaset från en stormlampa som trillat ner, kommer upp i sittbrunnen och spyr hejdlöst.

När jag låg där och öste vatten från toaletten, var det kluckande ljudet jag hört tidigare inte därifrån utan det kom längre fram. Det jag inte visste vid den tidpunkten var att jag glömt stänga luckan i förpiken ordentligt. Kluckandet fanns där och jag var tvungen att ta mig fram för att se vad det var som lät… Öppnade dörren till förpiken och det bara forsar vatten över tröskeln… helvete, det här var inte bra!!! Slog igen dörren, tog några djupa andetag för att lugna mig… tänk, tänk, tänk… Måste få ut vattnet, batterierna som ligger i kölsvinet, får inte dränkas, han jag tänka…

Mer om premiärturen lite längre fram!

Högt skum och fulla segel!