01 aug Jag ser Anholt i fjärran!

När båten väl låg i vindriktning, slog jag på autopiloten och låste fast rodret för att hålla båten i rätt kurs… men utan styrfart var det helt meningslöst, ännu en gång vrider sig båten och storseglet fångas av vinden… ny gipp, men denna gången var jag beredd… Jag måste få igång motorn, få styrfart så att jag kan ta hand om seglet. Sliter upp sitsen i sittbrunnen och fick igång maskineriet… nu kunde jag få lite andrum!

Letade reda på en tamp, skotade hem bommen ordentligt och säkrade mig. Det fick bli en provisorisk lagning, jag ville inte fram till masten i denna sjögång för att lossa uthalet. Kände hur adrenalinet sköt i höjden, svettades som en gris, men fick löst problemet. Jag stod nu i kvalet att fortsätta gå för motor, men la den tanken åt sidan – det är ju en segelbåt…!

Gjorde inte mer än 3-4 knop, slog några gånger och långt långt där borta, skymtade fyren på Anholts östra udde…! Vilken känsla!!! Vågorna började minska i höjd när jag närmade mig land, jag kunde äntligen slappna av, rent av njuta lite… Jag hade nu seglat i 10 timmar och var slut mentalt och fysiskt. Det finns gränser för vad man tål och jag var på kanten. Bestämde mig för att gå för motor sista biten, ett bra beslut som jag förmodligen skulle övervägt långt tidigare.

När jag nu gick för maskin, kunde jag sätta mig ner och analysera läget, vad var det som egentligen hade hänt? Tankarna flög, jag fångade någon enstaka händelse, men var för trött för att komma fram till något vettigt… Får göra detta när jag är utvilad och har kommit i hamn. Tänk vad fel jag kunde ha… ett oroväckande ljud från navigatorn fick mig återigen på helspänn… Förlorad position!!! Jag såg ju Anholt, men visste inte var jag var… Kommer man norr om ön, ligger där några sandbankar som man kan sätta sig på och det hade varit förödande i mitt utmattade tillstånd. En omstart, två omstarter, inget hände… Navigatorn funkade men jag såg inte var jag var… Nu hörde jag Kjells röst i mitt huvud… ”segla aldrig utan sjökort!” Nä, det klart! Men nu var jag där utan och började syfta position mellan fyr och inlopp… Fick en trolig position och justerade autopiloten några grader för att hålla gott mått från sandreven. Nu är det bara sista biten innan jag är i hamn…

…det kommer mer, jag lovar!

Fulla segel och högt skum!