Nu skulle hon upp! Indigo hade legat i spat i 10 år när jag köpte henne. Hade inte möjlighet att dyka ner och kontrollera hur hon såg ut ”down under” om man säger så…
Visst, en svenskbyggd kvalitetsbåt från 60-talet, vad kunde gått fel… Mycket! Pratade med min mentorer – Furuholm och det som var kritiskt var kölen… eller rättare sagt infästningarna mellan skrovet och järnkölen. Skulle det vara sprickor där, bli det en dyr historia med mycket jobb. Magkänslan sa mig att det skulle gå bra… men det var rejält nervöst innan hon kom upp.
Sakta sakta lyftes båten upp, subliften fick jobba rejält, tyngdpunken var inte optimal, så det var på gränsen. Lite drygt 11 ton väger hon, en bastant dam.
Lättnaden var enorm, botten var helt perfekt, nästan ingen påväxt alls. Man såg att det var ett proffsjobb som var utfört av Råå Skeppsvarv. Inga glipor eller sprickor vid infästningarna på kölen heller… Phuuu!
Skrovet skulle tvättas på spolplattan och sedan förflyttas till sin vinterförvaring en bit bort. Stöttor var införskaffade och några slipers hade förberetts som stöd för kölen. Det blev en hel del trixande innan hon var på plats och jag vill framföra ett stort tack till Mårtensson och Scheffler för hjälpen.
Nu väntar en lång vinter…
