Kölden håller sitt grepp
Kölden håller sitt grepp över västkusten, sådär lagom envist som bara en svensk vinter kan. Vissa dagar biter vinden genom jackan och lägger sig som is i kinderna, trots att termometern envist pendlar runt nollan. Gråmulet, fuktigt, snöslaskigt – en vinter som inte riktigt bestämt sig. Då längtar man nästan efter de där riktiga minusgraderna, när luften blir klar, solen bryter igenom och havet ligger stilla som ett fruset andetag.
Under sin presenning vilar Indigo tryggt, som i dvala. Skrovet är torrt, riggen avlastad och allt står redo för den där vårdagen när täckningen äntligen får lyftas av. Det är inga stora renoveringar som väntar, men tillräckligt för att hålla både händer och tankar varma under vintern. Lite fix, lite förbättringar – sådant som hör till när man vill lära känna sin båt på riktigt.
Fokus ligger på säkerheten först. VHF, AIS, antenn och GPS ska monteras och kopplas in. Det är kanske inte de mest glamorösa uppgifterna, men de är viktiga. När man ger sig ut på havet vill man veta att kommunikationen fungerar, att man syns och att man hittar hem. Bekvämligheterna får vänta; först ska grunden vara stabil.
