Nästan direkt när vi går ut genom lilla gappet i Falkenbergs hamn, känner man att det är drag i ”Sally”. Storseglet är hissat och Tom riggar förseglet på däck. ”Nu blir det åka av…”
Redan innan vi gav oss av, några timmar tidigare tryckte Tom i mig en sjösjuketablett, han visste redan att det vindade på och prognosen visade nordliga vindar 20-30 knop. Pedagogisk som han är och av erfarenhet sa han – ”Nu får du sköta rodret – Håll denna kurs, så sköter jag seglen”
Det var något som hände denna stund!
Jag var helt uppslukad av vindens kraft, koncentrationen av att hålla kursen, vindens vinande, saltstänken och farten! Det var som om all nervositet och oro för att bli sjösjuk bara försvann!
Dyningarna gick höga och i vågdalarna med vinden i aktern höll vi styva 8 knop, någon gång 10. Vilken känsla!
Vi hade ca. 7 timmar framför oss till Mölle och Kullens fyr, där vi skulle lägga till framåt kvällen. Jag fick rorsgänga medans Tom fixade käk, givetvis hade han förberett äggamackor med bacon, kaffe och segelgodis… Han vet vad som funkade!
Mörkret lägger sig, men vinden håller sina stadiga 25 knop, men vilka intryck. Kustlinjen med alla lysande lampor, blinkande fyrar och vågor som bryter längs aktern… snart är vi i hamn!
Fortsättning följer…
